den 9 oktober 2017
”Astrött och fången i sin egen kropp”
Du har oss omkring dig. Sjukdomen syns inte utanpå oss, men vi finns. Jag kallar oss sköldpaddor. Vi är sjuka i sköldkörteln. Detta livsviktiga lilla organ som sitter mitt på halsen kan orsaka enorma problem när det inte fungerar. Utan ämnesomsättningshormon dör vi och fram tills befrielsens stund är inne är det en lång och plågsam väntan på döden.
Under 2013 skrevs sköldkörtelmedicin (Levaxin eller Euthyrox) ut till 400 000 patienter i Sverige. Av dessa var 327 000 kvinnor och 66 000 män. I jämförelse med 2006 är det 90 000 fler.(1)
Sjukdomar i sköldkörteln är en galopperande farsot med stort mörkertal då alldeles för många blir feldiagnostiserade – eller inte diagnostiserade alls. Vi är så jobbiga att läkaren alldeles för ofta gånger tar till alla möjliga diagnoser för att bli av med oss. Depression, utbrändhet, fibromyalgi och alzheimer kan bli domen.
Blir inte trodda
När det gäller nedstämdhet är det lätt att svara ja när vi hör frågan om vi är deprimerade upprepas gång på gång. Det är självklart att vi är nedstämda när vi inte blir hörda, inte trodda och får kämpa som galningar för att hålla oss upprätta.
Nedstämdhet är i mina ögon en mindre lyckad kemisk process i hjärnan. Sådan nedstämdhet har inget med sköldkörteln att göra. Cancer botas inte med Alvedon och ”lyckopiller” löser inte sköldkörtelproblematiken.
Det händer att sköldkörtelsjukdomar tas upp i media. TV4 har haft inslag i morgonsoffan, SVT:s Fråga doktorn har också haft oss på agendan och tidningar skriver. Läkare som blir intervjuade säger att det är en enkel sjukdom att diagnostisera och en enkel sjukdom att behandla. Här används till och med ibland ord som ”lätt att bota”. Men en sköldkörtelsjukdom är kronisk och går därför inte att bota. Det är livslång medicinering som gäller.
Annonser
