Storleken på hjärta och lungor har betydelse för rätt diagnos och behandling

Vid EKG-undersökning hos kvinnor och män i varierande åldrar (20–90 år) sågs köns- och åldersskillnader i flertalet parametrar. I dag tas inte alltid hänsyn till dessa skillnader. Detta kan i värsta fall leda till fördröjd diagnos eller behandling. Vidare visade en delstudie att ett internationellt referensmaterial underskattar lungfunktionen hos både kvinnor och män i den norrländska populationen. Studien visade också att med uppdaterade värden kan den internationella modellen anpassas bättre till vår population.

– Kvinnor har både mindre hjärtan och lungor än män, vilket tydligare bör återspeglas i de referensvärden som används vid diagnostik av hjärt- och lungfunktion, säger Sofia Erelund.

Skillnader i hjärtfrekvensens variation

Sofia har också i två studier studerat den variation i pulsen som normalt sker mellan varje hjärtslag, dels hos patienter med reumatism, dels hos kvinnor med kranskärlssjukdom. Metoden kallas hjärtfrekvensvariabilitet och den används för att studera aktiviteten i det autonoma nervsystemet. Hjärtfrekvensvariabilitet undersöks ofta i vila, men i båda studierna kunde Sofia Erelund visa att det behövdes olika provokationer, som exempelvis djupandning, för att se skillnader gentemot de friska kontrollerna.

– Mina studier pekar på att hjärtfrekvensvariabilitet, en indikator på det autonoma nervsystemets hälsa, är lägre hos patienter med reumatism jämfört med friska. Denna nedsatta autonoma funktion kan utgöra en risk för att drabbas av högt blodtryck.

Hjärtsjukdom och överlevnad

Hos kvinnor med kranskärlssjukdom såg man lägre hjärtfrekvensvariabilitet jämfört med friska. Vid uppföljning efter 20 år sågs ingen skillnad i överlevnad mellan de kvinnor som var över 60 år vid studiestart och den åldersmatchade kontrollgruppen. Däremot hade kvinnor som var under 60 år vid studiestart högre risk att avlida än kontrollgruppen.
– I motsats till andra studier kunde vi visa att de kvinnor inom patientgruppen som hade lägst hjärtfrekvensvariabilitet inte hade störst risk att dö, berättar Sofia Erelund.
– De patienter som avlidit hade högre hjärtfrekvensvariabilitet efter en provokation av det sympatiska nervsystemet genom att ändra kroppens läge från liggande till stående. Detta indikerar en högre sympatikusaktivitet än hos de patienter som fortfarande var i livet.

Anpassning till population

Sofia Erelunds forskning belyser vikten av att uppdatera och anpassa referensmaterial för att spegla den population som undersöks.

– Avhandlingen understryker också betydelsen av att använda tester som inkluderar olika provokationer, vilket kan avslöja dolda avvikelser i hjärtats autonoma funktion som inte syns under vila, säger Sofia Erelund.

Sofia Erelund är 39 år, född och uppvuxen i Umeå. Hon har läst Biomedicinsk analytikerutbildningen med inriktning mot klinisk fysiologi vid Umeå universitet och därefter en magisterexamen via Karolinska Institutet, Stockholm. Doktorand vid Institutionen för kirurgisk och perioperativ vetenskap, Umeå universitet. Verksam som biomedicinsk analytiker vid Arytmienheten NUS på 20 % och 80 % anställd som adjunkt vid programmet för Biomedicinsk analytiker.

Fredagen den 1 december försvarar Sofia Erelund, Institutionen för kirurgi och perioperativa vetenskaper vid Umeå universitet, sin avhandling med titeln Hjärt- och lungfunktion vid hälsa och sjukdom. Disputationen äger rum klockan 13.00 i Bergasalen, Norrlands Universitetssjukhus. Fakultetsopponent är professor Carl-Johan Carlhäll, Linköpings universitet.

Källa: Umeå universitet.