Nytt uppdrag att diagnosticera patienter med smärtsam överrörlighet

Skånska patienter med olika former av smärtsam ledöverrörlighet har tidigare behövt vänta länge innan utredning och diagnos. Nu har Skånes universitetssjukhus fått ett regionalt uppdrag att utreda patientgruppen.

Bilden: Annika Pettersson, fysioterapeut inom smärtrehabiliteringen, är en av medarbetarna på Skånes universitetssjukhus som möter patienter med olika former av smärtsam ledöverrörlighet. Foto: Skånes universitetssjukhus.

– De här patienterna har tidigare inte haft en självklar plats i sjukvården. Nu kan vi erbjuda ett helhetstänk för att ta hand om de skånska patienterna, säger Henrik Grelz, läkare och tillförordnad sektions- och områdeschef inom smärtrehabiliteringen på Skånes universitetssjukhus och fortsätter:

– Tack vare vår kunskap inom långvarig smärta har vi blivit tilldelade uppdraget och har kunnat skapa ett arbetssätt för att säkerställa diagnostik vid smärtsam överrörlighet. Patientgruppen har sedan tidigare haft tillgång till vår expertis inom smärtrehabilitering men vården blir nu sammanhållen på ett bättre sätt när diagnostik och rehabilitering hänger ihop.

Överrörlighet vanligt
Att vara överrörlig är vanligt – upp till 30 procent av befolkningen är överrörliga, men de allra flesta har inte besvär av sin överrörlighet. Det är när överrörligheten medför smärta och ger en påverkan på bindvävsstrukturen i hela kroppen, som en ärftlig bindvävsförändring kan vara orsaken – till exempel Ehlers-Danlos syndrom av hypermobilitetstyp (hEDS) eller någon annan form av bindvävssjukdom inom det som kallas hypermobilitetsspektrat.

– Studier pekar på att ungefär 3 procent av befolkningen har någon form av hypermobilitetsspektrumstörning. 2 av 10 000 uppfyller kriterierna för hEDS, säger Annika Pettersson, fysioterapeut inom smärtrehabiliteringen på Skånes universitetssjukhus.

Nära till utredning och vård
Skåningar som tidigare sökt vård för symtom på hypermobilitet har remitterats från Primärvården via smärtrehabmottagningen till specialistvård i andra delar av landet. Det har inneburit att patienterna har behövt resa långt och dessutom vänta länge på att få komma till utredning – i vissa fall upp mot två år. Men under våren 2022 fick Skånes universitetssjukhus ett uppdrag från Region Skåne att utreda och ställa diagnos på skånska patienter, och i september kunde verksamheten starta.

– Vi tror att det är värdefullt att patienten har en fysisk närhet till utredning och rehabilitering. Målet är att samtliga utredningsteam hos oss ska behärska diagnoskriterierna så att ingen person med hypermobilitet och långvarig smärta ska missas, säger Henrik Grelz.

Klinisk diagnos
hEDS är en så kallad klinisk diagnos, vilket betyder att det inte finns några laboratorieprover eller genetiska test som kan ge svar på om man har diagnosen eller inte. Diagnoserna ställs av legitimerad vårdpersonal med kompetens inom området.

– Personen kommer till oss och får träffa psykolog, fysioterapeut och läkare som utreder patienten utifrån en modell som bygger på undersökning och analys av biologiska, psykologiska och sociala aspekter. Redan samma dag kan vi ge en diagnos. Hittills har vi utrett i snitt två patienter i veckan, kanske blir det något färre när vi kommit förbi uppstartsfasen för det här uppdraget, säger Annika Pettersson.

Rådgivning åt primärvården
En viktig del av uppdraget är att ge stöd åt primärvården kring fortsatt behandling. De flesta patienter återremitteras dit efter att ha fått sin diagnos och individuella rehabiliteringsplan, medan några får fortsatt stöd inom smärtrehabiliteringens specialistvård.

– Rehabiliteringen består av flera aspekter. Det handlar bland annat om att förbättra patientens strategier för att hantera smärta och att utforska nya sätt att vara fysiskt och socialt aktiv, säger Annika Pettersson, fysioterapeut.

Fakta: Det nya uppdraget gäller vuxna patienter.

Remisser eller frågor om barn under 18 som har bekymmer med kroppens rörelse (till exempel ledvärk) hanteras i första hand inom barnreumatologin på Skånes universitetssjukhus. Om orsaken till besvären inte är reumatologisk remitteras patienten tillbaka till där hen först sökte vård, eller till annan specialistvård. Barnreumatologin bedömer inte patienter där frågeställningen enbart gäller hEDS.

Källa: Skånes universitetssjukhus.