Ledtrådar i blodet öppnar för personlig prevention av hjärtkärlsjukdom

– En korrekt bild av den individuella risken för kärlsjukdom är ett viktigt hjärtstöd både för enskilda patienter och för behandlande läkare som underlag för att bedöma vilka livsstilsförändringar eller medicinska insatser som är lämpliga, säger Malin Mickelsson, doktorand vid Umeå universitet.

I sin avhandling vid Institutionen för medicinsk biovetenskap vid Umeå universitet har Malin Mickelsson studerat hur olika markörer i blodet kan kopplas till ökad förekomst av åderförkalkning, en bakomliggande orsak till insjuknande i hjärt- och kärlsjukdom. Detta för att på ett tidigt stadium kunna se vilka som löper ökad risk.

Hon har särskilt inriktat sig på dels olika typer av kolesterol, dels på blodgrupper i ABO-systemet samt RhD-faktorn. RhD noteras som ett plus eller minus efter ABO-systemet när man kontrollerar blodgrupp, till exempel som AB+ eller AB-. Lite fler än var sjunde svensk har minustecken, blod med faktor RhD-.

Hjärtkärlsjukdom är fortfarande den vanligaste dödsorsaken globalt.

För att förbättra det förebyggande arbetet vore det en fördel med övergång från dagens relativt generella riskmodeller till mer individanpassade strategier, menar Malin Mickelsson. Hon visar att det skulle kunna uppnås genom att integrera flera typer av information, såsom genetiska markörer, biomarkörer i blodet och bilddiagnostik, i kombination med traditionella riskfaktorer. Riskbedömningen bör även ske tidigare i livet och inte bara fokusera på kortsiktig risk.

Resultaten av avhandlingens studier visar att personer som hade ärftlighet för hjärtkärlsjukdom i kombination med blodgrupp med faktor RhD-, hade mer uttalad förtjockning av kärlväggen. Detta bedöms som ett tidigt tecken på åderförkalkning. Kärlväggen var cirka åtta procent tjockare än hos personer med blod med faktor RhD+. Minusgruppen hade också en mer ochynnsam blodfettsprofil.

Sambandet mellan RhD- och hjärtkärlsjukdom är inte tidigare visat.

Det behövs dock mer forskning och fler studier innan det kan bli aktuellt att kliniskt använda det som en riskmarkör.

När det gäller blodfetter finns det flera olika typer av markörer i blodet. Till skillnad från det välkända LDL-kolesterolet som länge sätts som den stora ovan vid hjärtkärlsjukdom – ”det onda kolesterolet” – har icke-HDL och restkolesterol inte förrän nyligen fått lika mycket uppmärksamhet.

Ny forskning visar att dessa typer av kolesterol också kan tränga in i kärlväggarna och bidra till åderförfettning, ateroskleros.

I en av avhandlingens studier gick det att se att högre nivåer av både det ”onda” LDL-kolesterolet och non-HDL-kolesterol kopplades till tidig åderförkalkning, medan restkolesterol inte visade samma samband i den undersökta befolkningen.

– Resultaten ska inte tolkas som att det är kört om man har någon eller några av markörerna. Riskökningen är måttlig, men bra att känna till. Framför allt är det viktig information inom forskningen för att utveckla mer individanpassad prevention. Mycket, till exempel blodfetterna, går att också själv påverka med livsstil och läkemedel, säger Malin Mickelsson.

Avhandlingen bygger på VIPVIZA-studien, där drygt 3 500 personer i Västerbottens län genomgick ultraljudsundersökning av halspulsådrorna för att bedöma graden av tidig åderförkalkning och lämnade blodprover för analys av blodfetter.

Disputation 5 juni. Opponentprofessor Lars Lind Uppsala universitet.

Avhandling:  Utvärdering av potentiella riskmarkörer associerade med subklinisk ateroskleros.

https://umu.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2%3A1957809&dswid=1011

Källa: Umeå universitet .