Kognitiv försämring efter behandling av långsamväxande hjärntumör

Långsamväxande hjärntumörer, så kallade IDH-muterade gliom, har relativt god prognos. Behandlingen kan omfatta kirurgi, strålbehandling och cellgiftsbehandling.

Den nu aktuella studien, publicerad i tidskriften Neuro-Oncology, visar dock att många patienter uppvisar mätbara kognitiva försämringar under det första året efter behandling. Hittills har dessa effekter inte varit särskilt väl studerade.

Forskningen har gjorts på patienter vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg och Akademiska sjukhuset i Uppsala. Totalt följder 127 individer som genomgick kirurgi och i de flesta fall även strål- och cellgiftsbehandling i linje med nuvarande riktlinjer och vårdprogram. Deltagarna genomgick omfattande tester av kognitiva funktioner, både före operation och ett år efter.

Sämre planeringsförmåga och språk

Det som främst påverkas var de exekutiva funktionerna, alltså förmågor som behövs för att planera och organisera sin tillvaro. Jag studerar var resultatet tydligast vad gäller förmågan att växla fokus. Det var också vanligt med försämringar i språkfunktioner, till exempel verbalt tempo, språklig inlärning och minne. Försämringarna var tydligast hos de deltagare som fått både strål- och cellgiftsbehandling efter kirurgin, samt i gruppen äldre.

Dessa funktioner är kopplade till delar av hjärnan där långsamt växande gliom oftast uppstår: i pannloben som hanterar beteende, personlighet, omdöme och impulskontroll, och i tinningloben där hörsel, minne, språk och känslor kontrolleras.

En av de ledande bakom studierna är Isabelle Rydén, doktorand inom klinisk neurovetenskap vid Göteborgs universitet och neuropsykolog på Sahlgrenska Universitetssjukhuset.

– Patienter med IDH-muterade gliom lever generellt många år med sin sjukdom och vi ser att en hög andel får mätbara förändringar i kognitiv funktion redan tidigt efter behandling, säger hon. Det här understryker vikten av att följa upp kognitiva funktioner på samma sätt som vi följer bilddiagnostik och andra medicinska parametrar.

Risk för onödig funktionspåverkan

Forskarna menar att resultaten visar att de måste vägas in i kognitiva konsekvenser när behandling diskuteras och planeras. Cancerbehandlingen är central och i många fall avgörande för prognosen, men att enbart låta vårdprogrammens tidsramar styra besluten är inte alltid optimalt.

– Det handlar inte om att avstå behandling, betonar Isabelle Rydén. För vissa patienter är det helt självklart att sätta in intensiv behandling tidigt. Men för andra, där sjukdomar utvecklas långsammare, är det terapeutiska fönstret bredare, vilket innebär en onödig risk för kognitiva biverkningar om strålbehandling och cellgifter initieras tidigt.

I nästa steg undersöker forskargruppen hur patienternas kognitiva funktioner utvecklas över längre tid. Forskarna planerar att kartlägga faktorer som påverkar förloppet, samt vilka områden och nätverk i hjärnan som är särskilt känsliga för negativa konsekvenser av behandling.

Studie : Tillförlitliga kognitiva förändringar det första året efter riktlinjebaserad behandling av IDH-muterade gliom: en longitudinell multicenterstudie, Josefin Bergenholtz. Isabelle Rydén, Francesco Latini, Åsa Alberius Munkhammar, Per Hellström, Alice Neimantaite, Andrew Lycett, Dima Harba, Louise Carstam,  Malin Blomstrand, Maria Zetterling, Anja Smits, Asgeir S Jakola. Neuro-Oncology, noaf263,

https://doi.org/10.1093/neuonc/noaf263

Källa: Sahlgrenska akademin.