den 2 september 2026
Riskgraviditeter kan kopplas till ny biomarkör
Havandeskapsförgiftning (preeklampsi) och tillväxthämning hos fostret är två av de främsta orsakerna till dödföddhet samt sjukdom hos mödrar och nyfödda. Forskare vid University of Cambridge har, tillsammans med en svensk forskargrupp ledd från Uppsala universitet och Akademiska sjukhuset i Uppsala, identifierat att låga nivåer av ett nyckelprotein redan tre månader in i graviditeten kan tyda ökad risk för dessa tillstånd.
– Upptäcken bidrar till att förklara varför moderkaksceller inte lyckas ”invadera” livmoderväggen på rätt sätt vid dessa två relaterade tillstånd. Den kan också leda till utveckling av testare för att identifiera kvinnor med störst risk, samt nya behandlingar, säger Lina Bergman professor vid Göteborgs universitet och affilierad forskare vid Uppsala universitet.
Preeklampsi drabbar omkring en av 20 graviditeter världen över och är en orsak till hälsokomplikationer hos både mor och barn, vilket i hög grad bidrar till dödligheten bland mödrar och spädbarn globalt.
Tillväxthämning hos fostret, ett tillstånd där barnet inte når sin biologiska tillväxtpotential i livmodern, drabbar ungefär 3 till 10 procent av alla graviditeter i höginkomstländer och upp till femte graviditet globalt. Det är en av de främsta orsakerna till komplikationer under graviditeten och hos nyfödda, inklusive dödföddhet.
Båda dessa tillstånd är kända för att vara kopplade till problem med moderkakans utveckling i ett tidigt skede av graviditeten, särskilt att specialiserade celler i moderkakan misslyckas med att växa i livmoderväggen och etablera en god blodförsörjning.
När denna process inte fungerar kan det leda det till att moderkakan och fostret får brist på näring och syre, vilket i sin tur orsakar preeklampsi och tillväxthämning hos fostret. Fram till nu har orsaken till denna bristfälliga inväxt varit okänd.
Analyserade prover från kvinnor i Storbritannien och Sverige
För att bättre förstå denna processanalyserade undersökningen vid University of Cambridge serumprover från 600 gravida kvinnor i Storbritannien. Proverna togs omkring graviditetsvecka 12. Dessa prover validerades sedan i en omfattande svensk multicenterstudie, den så kallade IMPAKT-studien.
Studien omfattar kvinnor i graviditetens första trimester från orterna Uppsala, Stockholm, Falun, Eskilstuna, Karlstad, Örebro, Göteborg och Lund. För den aktuella studien valde forskarna ut alla kvinnor som utvecklade preeklampsi för analys, tillsammans med slumpmässigt utvalda gravida kvinnor som inte utvecklade tillståndet. Totalt analyserades 400 svenska prover.
– Att ha en mångsidig svensk kohort av kvinnor inkluderad i denna studie innebär att vi kan överföra resultaten till svenska förhållanden, säger Anna Karin Wikström professor vid Uppsala universitet, huvudansvarig forskare för IMPACT-studien.
Protein kan avslöja risk för komplikationer tidigt
Forskarna undersökte förekomsten av ”varningssignaler”, så kallade biomarkörer, hos de kvinnor vars graviditeter senare kom att påverkas av preeklampsi eller tillväxthämning hos fostret. De fann att låga nivåer av proteinet isthmin-2 (ISM2) i blodet, mätt omkring tre månader i graviditeten, var den starkaste indikatorn på att graviditeten senare skulle drabbas av preeklampsi eller tillväxthämning.
– Eftersom vi kunde se ett likartat samband i de brittiska och svenska befolkningen, tyder det på att proteinet spelar en viktig roll vid utvecklingen av preeklampsi i olika befolkningsgrupper. Förhoppningsvis kan detta leda till ett viktigt test under första trimestern för att identifiera kvinnor med hög risk för preeklampsi och tillväxthämning, säger Lina Bergman.
I laboratorieexperiment stängde forskarna av ISM2 i moderkakans stamceller och kunde då se att cellerna inte längre kunde utvecklas till de invasiva celler som växer i livmoderväggen. När de i stället tillförde ISM2 till andra celler blev de mer invasiva. Det tyder på att ISM2 spelar en viktig roll i moderkakans utveckling.
− Vi hoppas att vi med denna nya kunskap inte bara kan utveckla testet för att förutspå riskgraviditeter, utan att vi också ska kunna förhindra liknande tillstånd genom att stimulera produktionen av proteinet i moderkakan, säger Anna Karin Wikström.
Studie: Miao, R, Gong, S, Sovio, U & Aye, ILMH et al. 1 september 2026; DOI: 10.1038/s41591-026-04573-6
Artikel: https://www.nature.com/articles/s41591-026-04573-6
Källa: Uppsala universitet.
Annonser
