Nya ledtrådar till aggressiva förstadier av bröstcancer

– Kirurgi och strålning kan på sikt medföra vissa risker. Därför är det värdefullt om vården får ökade möjligheter att avgöra vilka som verkligen har behov av behandling och hos vilka patienter som tumörerna inte är aggressiva och där man kan avstå från viss behandling. Idag råder brist på metoder för att göra den distinktionen, säger Charlotta Wadsten, doktorand vid Institutionen för kirurgiska och perioperativa vetenskaper vid Umeå universitet.

Avhandlingen gäller bröstcancer av typ duktal cancer in situ, DCIS, där de elakartade tumörcellerna är begränsade till bröstets mjölkgångar. Om tumören inte behandlas kan cancern utvecklas och spridas, vilket sker i knappt hälften av fallen. Sedan bröstundersökning med mammografi infördes i sjukvården har antalet upptäckta fall av DCIS ökat dramatiskt. För närvarande får närmare 1 000 svenska kvinnor varje år diagnosen DCIS.

Ingen signifikant förbättring

Charlotta Wadsten har analyserat hur upptäckt, behandling och utfall har förändrats under 20 år, från 1992 till 2012. Studien visar en trend mot intensivare behandling. Andelen kvinnor där hela bröstet avlägsnades ökade, liksom andelen som fick tillägg med strålning efter bröstbevarande operation. Mer behandling medförde dock ingen signifikant förbättring över tid vad gäller återfall eller överlevnad. Det kan tolkas som att omfattningen av kvinnor som överbehandlas ökar.

I avhandlingen finns några ledtrådar för att bättre kunna avgöra vilka som har den aggressiva formen. I en fall-kontrollstudie analyserades kvinnor med primär DCIS som senare avlidit i bröstcancer. Det gick att se att stora tumörer och tumörer som hade avlägsnats med osäkra marginaler ökade risken för senare död i bröstcancer. Dessutom kunde man se att lymfocyter, en speciell sorts vita blodkroppar, i anslutning till tumörerna var en riskfaktor.

– Lymfocyternas roll för den aggressiva cancern är än så länge mycket sparsamt utforskat. Det kan vara av intresse för möjligheten att i framtiden skapa målstyrda behandlingar och är därför absolut värt att forska vidare kring, säger Charlotta Wadsten.

Källa: Umeå universitet

Charlotta Wadsten är uppväxt i Östersund och arbetar som specialistläkare vid länssjukhuset i Sundsvall där hon är sektionsansvarig för bröst- och endokrinkirurgi. Efter disputationen vid Umeå universitet väntar forskning i USA.

Till avhandlingen

Om disputationen

Charlotta Wadsten, Institutionen för kirurgisk och perioperativ vetenskap, försvarar fredag 5 oktober sin avhandling med titeln; DCIS i bröstet - aspekter på behandling och prognos. (Engelsk titel: DCIS of the breast - aspects on treatment and prognosis)